Måndag morgon...

God morgon på er.
Har varit vaken ett tag (sen kl 8) och har hunnit slänga i mig frukost, diskat undan i köket, varit ute med hunden och nu ska jag strax hoppa in i duschen.
Sitter här i soffan och segar mig och funderar på om detta kommer bli en seg dag eller en dag som rusar förbi som de flesta faktiskt gör.
Hade ju en massa ärenden att springa på i förra veckan så den gick snabbt, så denna lär väl gå långsamt :P
Segt att bara gå hemma vissa dagar, men men nu är det ju ungefär bara 6 veckor kvar så hoppas det inte blir allt för lååånga och dryga veckor.
Sen kommer jag ha att göra här hemma.
Pappa ringde i lördags och pratade lite med oss om hunden och att han kanske skulle kunna ta honom, men han går inte i pension förrens i Februari så jag vet inte om jag orkar vänta så länge.
Mina nerver orkar inte med honom mer.
Jag KAN inte gå ut på LÅNG PROMENADER, vilket han behöver.
Han är understimulerad och behöver springa av sig, men jag fixar inte det. Han rycker och sliter i mig så jag ibland får ont i magen. Och här finns ingen rastgård att släppa honom i så jag kan ju inte leka av honom då det viset.
Så gör jag mig inte av med honom, är jag rädd för att jag ska bli en sådan sur mamma som bara stressar, skriker och får nervsammanbrott. För det är EXAKT vad jag får på honom nu när han förföljer mig vart jag än går i lägenheten, piper piper och bara piper för ingenting och liskom bara är så jävla PÅ!
Och mindre tid kommer jag kunna ge honom när bebisen har kommit.
Så det är synd om honom också.
Men jag har inte ork att ta hand om hemmet, barnet och en understimulerad hund ensam, eftersom Älsklingen jobbar 7-4 varje dag och är DÖDS-TRÖTT när han kommer hem.
När jag sen kanske får tid till mig själv (om bebisen sover) så kommer jag ju få lägga den på hunden. Och jag känner att då kommer jag bara bli sur och grinig och känna stress för att jag aldrig själv får koppla av.
Om man bara känt någon som bor på landet eller iallafall har en trädgård, för jag orkar inte mer. För hans egen skull också. Jag kan inte vara egoist och behålla honom bara för att jag egentligen vill ha en hund, för han mår dåligt eftersom det inte finns tid för honom, och som sagt så kommer det finnas ännu mindre tid när bebisen kommit.
Ja vad gör man?
Ha en bra dag!!

Kommentarer
Postat av: Lilith

Sv: Att du tänker på hans bästa och hans behov före dina egna känns skönt att läsa om. Allt för många låter sina djur må dåligt bara för att de sätter sina behov framför djurens.

2010-11-01 @ 14:24:26
URL: http://www.lilith.se
Postat av: malin

Hejsan, fin blogg du har, kolla gärna in min där jag för tillfället skriver om hur jag & min man träffades, hur jag gick från att vara livrädd för han till att bli hans fru & mamma till hans barn som 19 åring :) <3

2010-11-01 @ 16:17:01
URL: http://jagkallashon.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0