Ett farväl till Oskarshamn!
Tänkte skriva en sammanfattning av min tid här i Oskarshamn.
(Detta blir ett långt inlägg, men för er som är intresserade så lättar jag nu på mitt hjärta och talar ut om allt som har hänt)
Jag är från Malmö från början, men bodde tillsammans med min Sambo i Eslöv där han är uppvuxen.
Vi kom in i en väldigt snurrig period där i slutet där det mesta handlade om fest.
Fest fest och åter fest... festandet började ta övertaget och på sista tiden blev det alldeles för mycket.
Det kom till en punkt då man kände att "Vad fan är det som händer" ... droger började ta över för mycket folk och jobba, vem fan ville det??
Så det var en söndag som vi satt lite bakfulla hemma i soffan och jag brast ut i gråt: "JAG ORKAR INTE MER"
Jag orkar inte sitta här och leta fest varje jävla dag... festa flera dagar i sträck och inte göra något med mitt liv...
"Ring din mamma i Oskarshamn och se om det finns jobb osv, så vi kan flytta dit" sa jag.
älsklingen ringde skolan här uppe eftersom han pluggade i Skåne. Han fick svaret:
- Vi kan överföra dina studier hit, om du kan vara här på måndag nästa vecka och skriva in dig.
Så snabbt gick det, och vi tog vårt pick och pack och bara stack!
Det blev en berg och dalbana med jobbsökande osv här uppe, men allt löste sig tillslut och vi kom på fötter igen.
Vi lärde känna en massa nytt folk, och visst blev det lite festande på helgerna här med...men INTE alls på samma vis.
Inga droger, inga bråk mellan oss, utan vi hade bara KUL med våra vänner, och rännde inte runt till dagen därpå...
Sen blev jag gravid och allt ändrades till det ännu bättre, och när vår älskade Hugo kom så förändrades allt. Älskar verkligen vår lilla familj <3
tyvärr så gick Älsklingens mamma bort nu i februari, och även om vi inte var bästa vänner så kände jag att jag kan inte stanna här uppe längre.
För det första så påminner allt för mycket om henne här uppe, och efter detta kände jag bara att Hugo måste få träffa våra familjer mer än vad han gör nu.
Det har knappt varit någon som har tagit sig tid att köra upp för att se hur vi har det...MÅNGA har sagt att dse ska komma upp, men inte ens hälften av dom har tagit sig i kragen för att komma.
Hur som helst så var det en gång när mamma och pappa var här uppe och hälsade på...och när dom skulle åka hem till Skåne igen så går pappa fram till Hugo och säger: Hejdå Hugo, nästa gång vi ses så kanske du kan prata.
KUL..SKITKUL tänkte jag...hur mycket missar våra familjer egentligen?? Det enda dom ser av Hugos uppväxt, det är det vi lägger upp på facebook.
Så nu har vi bestämmt oss för att flytta ner igen. Mest för Hugos skull.
VISST saknar jag Emils familj och min egen, men jag/vi har haft mycket problem där nere så detta kommer bli en kämpig resa...en resa som VI ska klara GALANT!
Jag har sagt åt mig själv att om jag nu ska bo i Eslöv igen så ska jag lära känna nytt folk.
Nytt folk som inte super och knarkar.
Om det sen är så att jag ska söka hjälp och hålla mig nykter tills jag känner mig säker, så får det bli så.
Jag SKA kunna gå ut och ta en öl men goda v'änner...sitta och "sommar dricka" på en filt med ett gäng och alla barn i sommar.... eller om någon fyller år osv.
MEN det går inte OM man umgås med fel vänner...2-3 öl blir lätt mer och sen är man helt plötsligt på en efterfest till 5 på morgonen.
Det är inte så jag vill ha det längre... så jag gör vad som krävs nu för att träffa nytt folk och få det BRA i Eslöv.
NU TILLÄGNAT ER I OSKARSHAMN: <3
Om jag ska tala allmänt om denna stad så må jag säga att Oskarshamnare är DÖ trista. (ta ej åt er allihopa) Ni är som björnar..lever på sommaren och ligger i ide på vintern.
Men har själv fått detta bekräftat av vissa som sagt: Ja men vi är så...vi har svårt för nytt folk.
Man ÄR alltid välkommen hem till folk om det är fest eller något liknande, problemet är dock att du själv måste ringa: "Hej vad gör ni"
ALDRIG ringer någon och bjuder in en eller liknande.
Men men sen kommer sommaren och de flesta öppnar upp sig igen. Man grillar, har skoj och umgås som bara den...och sen kommer den tråkiga vintern och Oskarshamnarna går i ide igen.
Då sitter dom bara hemma och umgås med sina familjer.
Men men jag har haft riktigt trevliga studer här uppe ändå, och som sagt: När det passar att umgås så har det varit riktigt trevligt.
SPECIFIKA HEJDÅ:
MAHULDA:
Min ättriga kärring till granne :) Vi var gravida samtidigt och satt och jämrade oss över denna piss stad. Tycker att det är ett under att våra magar fortfarande är normala efter allt jävla kaffe vi har druckit dag in och dag ut. (finns ju inget annat att göra)
Har haft många trevliga stunder hemma hos er med öl och spel och bebismys.
Hann aldrig bli av det vi pratade om: "Tänk när ni får trädgården där nere och Toxie och Hugo kan bada i en baby pool" Nu får Toxie kissa i poolen själv =)
Även om jag bor långt bort så får du skicka sms eller ringa och prata om du mår kasst i denna pisshåla. Klappa Nicke på huvudet och ta hand om varandra.
SARA HVEN:
Vad fan ska man säga om denna dam. Finner inga ord, för du är som en ÄKTA skåning. DU har verkligen fått en att känna sig hemma här och dig har jag nästan känt kortast i stan.
Du har varit den som har ringt, skickat sms och försökt dra igång saker med allihopa...dock så ska du lära dig en sak: Prata med Karlsson FÖRST... SEN frågar du oss andra haha.
Du är en riktig pärla och en riktig flummig tanta =) *håll dig alltid lika glad som du är*
Håll nu Ricke i styr så inga fler tänder fattas honom när vi tittar upp igen :)
SOFIA KARLSSON och STOFFE:
Tant Röd...Hugos bäste vän :)
Vi har haft några riktigt skojiga kvällar nu i sommar med grillning, kubb och spel. (ÄVEN fast jag har missat Fias Sambuca fylla *FAN*)
Jag hoppas du tar dig i kragen och kör en sådan fylla och ber någon filma och skicka till mig.
Du är en lite lugnare variant av Sara...som fått oss att känna oss hemma och visat att man kan prata med dig om det behövs.
Första gången jag träffade dig Stoffe tänkte jag, "Han är tyst och observant...denna gubbe blir svår att knäcka sig in på"
Men OJ vad fel jag hade. Du och Emil började flumma om saker som Robin sagt och gjort på jobb och skrattade som bara den.
Roligast är faktiskt folk som inte TROR dom är roliga, utan som du...chillar, gör ditt, och sen kommer med någon skuj kommentar så man bara skrattar och tänker: "var fan fick han luft ifrån"
När ni läst detta så tar ni och klär av er, går in i sovrummet och kör lite latjolajban...för nu är det ju fasen ER tur att få en bebis. hahaha :P *lycka till*
ROBIN, TINA OCH FAMILJEN HELLSTEN:
Ja jag vet i fan hur vi lärde känna Tina och Robin...något i stil med att vi bodde gatan över varandra och vi började skrika: Oooooreooo och fick ett svar tillbaka från andra sidan haha.
Jag var ju gravid då, och varje gång jag kom utanför porten stod Tina där med Alexi och tjöt: HEEEJ TJOCKIS =)
Ni är mina ögonstenar, det vet ni...och jag önskar er all lycka med flytten hit igen och med bebisen.
Och till Tinas päron....tack för ALLT.
All hjälp med bil hit och dit och barnpassningen =)
Hugo kommer sakna er lika mycket som vi.
Sen har vi ju festar gänget som är de vi umgicks med mest i början...Clavve, Emil samuelsson, Fifi och några andra.
Kommer sakna er och kör hårt på Abbes så att stan inte dör. (fast det är väl Åströmms som gäller nu) =)
Hiiiiyaaa på Emil som är en av de flummigaste jag träffat.
EN STOR KRAM TILL ALLA I STAN SOM VI KÄNNER...
Här har vi lite minnen från oskarshamn:
Kommentarer
Postat av: Sofia
Fan Jess! Du gör ju så ja börjar tjuta juuu! Kommer sakna er jätte mycke <3 Å lilla gosepojken, tant Röd kommer sakna att gosa å prata med dig jätte mycke. Du är en liten skrutt som bara ler och skrattar, en riktig tjejtjusare och flörtis :) <3 Men vi ses ju i sommar och som tur har vi ju släktingar i närheten så helt ajö tycker jag inte att det är ;) hihi! <3<3<3
Trackback
